KOLL

Varför får man inte sitta på pappershögarna på skrivbordet? Min människa stör sig på att det blir märken och grus(?) på fakturorna. Jaha. Och?
Hon sitter ju själv och gör märken – låt vara med en penna – på olika papper? Och hämtar papper bortifrån nånstans med märken på som hon sedan tittar ingående på… Läser, kallar hon det. Trycker kanske på en knapp på datorn och fram kryper det ett papper. Med märken på.
Och lite grus(?) – det blåser väl bort vid något tillfälle?

Ibland finns det inte någon som helst relevans i olika saker som hon får för sig. Såsom varande katt med därvid medföljande insikt och ödmjukhet vet man att leva med det, inser att människan inte förstår så mycket, tar det med jämnmod.
Har man en gång valt att leva med dem, får det bli i både lust och nöd.

I mitt hus har sekreteraren ett speciellt bord där hon sitter med sina papper och pennor. Det bordet står mycket lämpligt placerat invid ett fönster, genom vilket man med fördel snett ifrån sidan kan inspana vad som händer på annars dolda platser i anslutning till vårt hårt trafikerade fågelbord.

En allvarlig uppgift (som naturligtvis är min) i detta hus är att ha full koll på vad som händer i anslutning till reviret. Just därför är det ganska självklart att jag helt enkelt måste ta skrivbordet med tillhörande fönster i anspråk för att kunna sköta detta. Och där ligger ju papperen? Det är inte mycket att göra åt.
Ta det med jämnmod! Det kräver allt lite god vilja det. Men jag tränar på det. Man kan inte heller begära att människan ska kunna inse att hon kan flytta bort sina papper. Den tanken ligger antagligen helt utanför hennes perspektiv.

Min mamma är en baddare på att ta sådant här med jämnmod. Eller också är hon så gammal att hon har - så att säga - tappat greppet, soffpotatis som hon är. Hon sover så in i norden i olika ställningar så man tror inte det är sant ibland. Ofta ligger hon med huvudet hängande neråt, utanför soffan. Allt blod rinner ner i nosen hennes, inte undra på att den blir helt skär!

Jag sover också mycket förstås, man behöver det för att vara alert emellanåt där ute i verkligheten, i skarp miljö.
Men inte så att näsan blir skär av det.

Koll var det. Det måste man ha.

/Mirrjam