TYPER

I största allmänhet kan man fundera lite över hur livet skulle gestaltat sig ifall man inte blivit född till katt.

Ponera följande:
Om man skulle ha blivit en hund istället, vilka miserabla förutsättningar hade man då inte varit tvungen att leva under? Jag jämför med dem jag bor ihop med och finner att det absolut första som slår mig är, att de är förhållandevis klumpiga. Klättrar dåligt eller inte alls. Däremot låter det som ett ’klatter’ i golvet när de går, eftersom de inte kan dra in klorna.
Sedan luktar de hund såklart. Deras skinn är mycket mer åtsittande än mitt också, särskilt om midjan. Det verkar inte speciellt behagligt. Nej, det är mycket som den arten inte har utvecklat något vidare.

Eller om hade blivit född till mus… tänk ett sådant liv. De blir ju inte annat än fångade hela tiden. För att inte tala om hur förvånad min mamma skulle blivit när hon upptäckte att hennes bebis var en mus! Det kunde ha blivit en fasansfull mental skräll för henne. Hon, som blir så lätt upprörd ändå.

Eller människa! Tänk! Människor är personal. Dem har man till olika saker, men de har inte mycket värde i sig själva egentligen. Det är hela kit-et som de kommer med som är bra och behändigt (betässigt?) att ha, förutsatt att det varar hela året om, i synnerhet på vintern.

En kompis till mig som jag träffade ute för ett par år sedan, han hade blivit lurad och när det blev kallt försvann hans människor och stängde huset. Han frös ihjäl sedan, det var hemskt.

Ja, människor är bra att ha så länge de funkar, men fullt pålitliga är de inte alltid, det har jag hört. Bäst att vara beredd på lite av varje.
Glesa i pälsen är de också. Märkliga figurer, ofullständiga på något sätt. Nästan det enda man kan ha dem till är att göra tjänster. Men någon ska ju göra det i denna värld.

Det finns många typer i vår Herres Hage. (klyscha, jag vet!)

/Mirrjam