SYMMETRISKT

Ekonomibiträdet hade fått besök och den besökande människotanten hade någon sorts märklig dragningskraft på min mamma. Min mamma, alltså, som oftast är mycket blyg och tillbakadragen när det kommer gäster.

Min personliga åsikt är, att det är klädsamt och trevligt att delta i människobesök och därmed tillföra konversationen någon som helst substans, alldeles särskilt om man märker att gästen visar tendens att nonchalera en. Då får man verkligen lägga manken till för att försöka få vederbörande att inse vikten av att vara social. Visa vilket värdefullt tillskott i deras vänkrets man faktiskt är, att det bara är det att de behöver förstå det. Det kan vara väääldigt segt emellanåt.

Nåväl och hursomhelst: Vid det aktuella besöket hade alltså min inte fullt så (i socialt främjande) ansvarstagande moder - med sin skära näsa – undantagsvis beslutat hedra med sin närvaro.

O, sa de då, så fina färger hon har, och sååå symmetriskt tecknad!

Mamma var så lycklig att hon höll alldeles på att gå upp i limningen, reste sig upp på bakbenen, kurrade och pratade och torkade av munnen på besökstantens byxben. Då var hon i sitt esse den gamla.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur härligt det är att se på, att även de gamla kan få ha lite roligt tidsfördriv någon gång! Att betrakta sin gamla moder spinna loss på detta sätt är skönt och med hänsyn till hennes trevnad håller jag mig vid sådana tillfällen gärna åt sidan.

Annars är det ju faktiskt så, att är det någon som är symmetriskt tecknad i sammanhanget så är det jag. Fullständigt svart över hela kroppen kan självklart ingen asymmetri förekomma. Tanken uppstår inte ens. Det tänker de inte på.

De streck och ränder som syns på mammas yttre är sannolikt hennes ytliga nerver.

Det har jag räknat ut.

/Mirrjam