STORSINT

Min människa, som vid sidan av alla andra triviala sysslor, även sköter det miljötekniska i vårt gemensamma boende, skulle tvätta rent fönstren en dag.

Det är med blandade känslor jag funderar på nyttan med det.

Visserligen kommer den sköna solen bättre igenom med sina strålar på min mage, och visserligen ser man tydligare alla flygande villebråd där ute ifall man skulle ha lust att förströ sig med det.
Men – alla snygga nosavtryck som jag har stämplat i flera veckor försvinner när hon far fram med sin vattenbesudlade trasa.
Det är ju lite synd också.

Nåja, man kanske får finna sig i att saker och ting behöver förändras och fräschas till lite då och då.
Enkelt och dessutom utan ansträngning stämplar jag snabbt och rutinerat nya näsor på rutan.

Hon tycks inte hajja detta riktigt, människan, att nästan allt kan bemötas och hanteras med väl utarbetade och framtagna utmattningsmetoder.

För det är så här:
Vad hon är ställer till med så är hennes arbete alltid mycket jobbigare än vad mitt arbete är att efteråt återställa igen. Ändå slutar hon aldrig.

Envisa hjärnceller i den skallen, kan man säga. Fast – det är väl bra att hon har något att göra de stunder hon inte sitter tillgänglig för livskvalitetshöjande mys i tv-soffan.

Storsint måste man inse att även hon behöver någon egen stimulans i sitt liv.
Man får faktiskt välja bort tanken att låta sig nedslås av sådana här bagateller, bara låta udda vara jämt och låta henne hållas. Det får man verkligen. Vara lite anspråklös.

Jag tycker det går rätt bra.

/Mirrjam