VÅRFERIER

Precis som varje vår i många år har min mor just gått på semester under några dagar. Det är alltid ett välkommet avbrott i hennes evinnerliga sovande som pågår nästan oavbrutet varje vinter mellan 1:a advent och Påsk. Under hennes sovperiod gör hon avbrott och går med sina ben enbart för besök antingen vid matskålen, eller på toa.
Sedan plötsligt en dag i vårens tid går hon iväg ut och bort och kommer inte hem på någon vecka. Puts väck, helt ljudlöst och utan att säga hej eller något.

De första åren var vår personalansvariga utom sig av oro, men genom årens lopp har hon lärt sig… Fast hon kan ju aldrig vara RIKTIGT säker på att Modern verkligen återvänder. Det finns många kattälskare där ute i terrängen som är hungriga så här års.

När jag tänker på min egen intellektuella kapacitet, dvs
a) listig som en räv,
b) slug som en filur och
c) snabbtänkt som en blixt
d) etcetera
förstår ju jag att hon inte så lätt råkar i otrevligheter. Hon måste ju ha samma förutsättningar som jag, varifrån skulle jag annars ha fått mina?
Sådant följer med i rakt nedstigande led. Däremot aldrig sidledes; man kan bara roa sig med att betrakta övriga boende här, och se.

Efter sin semestertripp, som vi aldrig har fått reda på vart den burit, kommer hon hem och är jättehungrig. Äter och äter. Äter och äter. Äter och äter. Sedan går hon ut igen men kommer hem varje dag. Hon har några kompisar i trakten som följer med henne hem ibland. Då kan dom sitta i det höga gräset mellan blommorna och kolla på fjärilar.

Kompisarna, som jag är övertygad om är väninnor, vill aldrig följa med in ens innanför vårt staket. Kanske beror det på att de skulle känna sig obekväma med mina hundar som ju vistas här.
Det är bra, tycker jag, för då är det ingen utomstående heller, som klampar på och jagar i mina privata sorkhål.

Ja, mamma har ett eget socialt liv som inte jag lägger mig i. Jag har ju mitt att tänka på.
Var och en sköter sitt, med ömsesidig beundran och respekt.

Integritet.

/Mirrjam